amp, ani och L har hela tiden varit drivande i att vi skulle åka - amp sedan i höstas då vi upptäckte detta eftersom hon är gammal tävlingsdansare, och ani och L för att Titanix som spelade kommer från deras hemort Valdemarsvik.
Jag var ganska trött, men ändå så ofantligt sugen på att dansa, så det var inget snack om saken. När jag pratade med mamma på eftermiddagen då hon ringde för att lämna kortnummer till betalning av deras hotellvistelse vecka 8 (det ska bli fantastiskt att få hit dom om knappt två veckor!!) och jag lät tveksam sa hon "Men då kommer du ju få skratta i alla fall!"
Hon känner mig - jag skrattade nästan lika mycket som jag dansade.
Jag är liksom ingen dansbandstjej, egentligen. Jag gillar gammal, bra rockmusik från det glada 60-talet, det vill säga mr. Cash och gänget, Supremes och The Beatles.
Men när det är dags för dans - då spelar det ingen roll vilken musik det är.
Then I just can't keep my feet still!
Just för att det är sån glädje så tänkte jag bjussa på en usel hemmavideo.
Den är på snedden, filmat från en mobil, folk är i vägen och det är galet skakigt. Jag har lila klänning och dansar med min pappa mitt i natten under Skördefesten när jag var hemma i september förra året.
Jag hoppas ändå att man ser glädjen i stegen! Det var i den här salen, alltså Föra Bygdegård, med dessa människor som jag först upptäckte buggandets tjusning.
Så - håll till godo!
Åh, vad jag saknar min pappa och hans skuttiga steg! Och Föragårdens slitna trägolv och gräsliga gardiner och Skördefestens feststämning som aldrig tog slut. Det var tider det...
Det bästa är att när man dansar såhär är det enda som behövs några glas vatten för att hålla sig på topp. Då kan man jobba dagen efter och bara vara euforisk för att livet är riktigt bra. Emellanåt.
Det är rätt! Åtminstone varannan vatten så kan man hålla i gång halva natten. Saknar dig oxå, men vi ses snart. Puss ;-j
SvaraRaderaDansbandskväll låter riktigt spännande, sånt är svårt att hitta här nere i Stockholm tyvärr..
SvaraRadera