Ännu en söndag i Stöten avklarad!

Idag tänker jag inte skriva mina egna ord.
Mina ord räcker inte riktigt till. Så jag tar hjälp av en text, som just nu spelas här hos mig i Ellas och Louis tappning. De spelar mig igenom en söndag i Stöten i Sälen, där månen lyser stark.

Dream a little dream

Stars shining bright above you

Night breezes seem to whisper "i love you"

Birds singin in the sycamore trees

Dream a little dream of me

Say nighty-night and kiss me

Just hold me tight and tell me you'll miss me

While I'm alone and blue as can be

Dream a little dream of me

Stars fading but I linger on dear

Still craving your kiss

I'm longin to linger till dawn dear

Just saying this

Sweet dreams till sunbeams find you

Sweet dreams that leave all worries behind you

But in your dreams whatever they be

Dream a little dream of me

Stars shining up above you

Night breezes seem to whisper "i love you"

Birds singin in the sycamore trees

Dream a little dream of me

Sweet dreams till sunbeams find you

Sweet dreams that leave all worries behind you

But in your dreams whatever they be

Dream a little dream of me

Yes, dream a little dream of me

Ja, nu ska jag snart se om jag kan sova gott och kanske drömma lite.

Hur det nu går med månens starka ljus...

"Han är fin. Han är riktigt fin!"

Utanför fönstret har det snöat hela dagen. Vilket innebär att kommande veckans åkning för de som har bokat en prisvärd skidsemester i Stöten i Sälen lär bli bra. Och det känns skönt att veta!

Jag vaknade idag klockan elevenish av att ani ringde och skrek "I'm aliiiive!". Eftersom jag precis vaknat visste jag inte riktigt om jag levde eller ej - men det visade sig att jag gjorde det. Jag levde med en enorm aptit. Inte så mycket på livet, men på mat. Vi har bland annat ätit bullar, filmjölk, majskolvar och snabb-pizza. Dock inte samtidigt. Och det blev inga scones. En annan dag.

Efter att ha stigit upp röjde jag upp efter vår riktigt lyckade förfest som vi hade igår. Den började med att jag och per möblerade om, åt lax så hela lägenheten luktade av det och fixade i ordning oss innan resten av vårt hus drällde in, samt andra vänner som vi umgås med resten av dagarna. Runt 23 drog vi oss uppåt, och kvällen innehåll förutom skratt, sång och dans även lite Hot Shots. En vanlig kväll när man går ut i Stöten i Sälen!

Ikväll är det bara soffhäng som gäller, men i och med vår ommöblering har jag intagit mias säng där man nu kan ligga och titta på TV. ASNICE!

Till slut - en bild på den man som gör lördagkvällarna extra glittrande:

Tack, Måns!

Ha deee!

PS. Det är självklart honom titelns citat syftar på. Vem annars, liksom?

T-D-T @ Stöten i Sälen

Jag är en människa som gillar att göra listor. Jag får liksom mer struktur då, vilket passar mitt arbete väldigt bra. Jag har listor för gäster som ska betala i tid, för nya bekräftelser som ska skickas och för återbetalningar som ska göras. Mycket av själva papperslistorna har försvunnit sedan jag upptäckte Outlooks alla finesser - men själva tänket finns ändå kvar.

Min kära mor har infört en överskrift som jag brukar använda på mina listor på lite allmänna saker jag ska göra - T-D-T. To-Do-Today.
Det bästa är att man kan byta ut Today till Tomorrow, om man inte hunnit allt som man planerat :)

Det här är min T-D-T för helgen, då jag är LEDIG!
* Slappa i soffan med per
* Äta scones, förhoppningsvis
* Träna
* Jobba hos Maggan på HOST (okej, det är inte att vara ledig, men ändå...)
* Må lite dåligt pga alldeles för goda groggar som går att köpa på Tipi Bar
* Tvätta!
* Slappa lite till

Tror att jag har fått med allt! Slutsumman är ändå - det blir en lugn helg.

Fast inte ikväll...

"Life is to short to drink bad coffee"

Dagarna flyger iväg!

Nu är "di gamle" på hemväg, resan till ön går tydligen bättre än den till fjällen - tack gode gud! Men än vågar jag inte ropa hej...

Ikväll har jag varit hemma och ätit för första gången på ett par dar - och det är skönt även det. Nu ska jag strax ta med mig min Presso och gå ner till B11 och dricka riktigt gott kaffe. Det var vad vi gjorde under hösten - pratade och drack kaffe, jag kom med apparaten en trappa ner och de stod för det varma vattnet. Bra kombo =)

Emellanåt saknar jag försäsongen. Det var så lugnt och skönt då, och man såg fram mot säsongen. Nu är det mindre än två månader kvar - av sex månader totalt! Det är galet vad tiden har gått fort här i Stöten i Sälen när man sitter och bokar prisvärda skidsemestrar till gäster dag efter dag.

Nåväl - idag är det också fem månader kvar till min födelsedag! Temat för årets fest håller på att spikas, och sålänge bjussar jag på en av Beccas bilder från i somras. För temat på min 20-års fest var 70-tal, och såhär såg jag ut då:

Det finns en hippie i oss alla

Ha deee!

Glädjen i att lata sig

Vissa dagar behöver man inte göra så mycket mer än att bara slappa, även på en plats som Stöten i Sälen dit det kommer rätt så många hurtiga människor för att åka skidor. Typ som pappan som blivit en "skid-bulle" och åkt upp och ner hela dagarna, nu senast i Funparken. Är inte hundra på exakt var, men nöjd är han i alla fall!

Idag är det en riktig sådan slappdag. Och då passar det ju bra att man hittar en gammal klassisk film på datorn som får mamman att skratta så det kvillrar, medan man själv somnar till och inte vaknar förrän ovanstående scen kommer.

Men då vaknar man ordentligt.

Acid Milk gör entré i Stöten i Sälen

Nu sitter jag på 411, hotellrummet som mina föräldrar bor på till på torsdag, och vi ska alldeles strax gå ner och äta på Brasseriet igen men jag tänkte snabb-blogga om hur det är att ÄNTLIGEN ha dem här i Stöten i Sälen.

Det är svårt att få allting att klaffa när man har bokat en fjällsemester i Sälen. Om man åker bil ska den helst fungera hela vägen, det ska inte snöa så mycket under resans gång - och speciellt inte om man åker tåg som mina föräldrar gjorde. Då kan man bli stående 15 minuter från Hallsberg i 6 timmar, och komma fram till målet ett dygn senare än planerat...

Som tur är så har jag mycket flexibla kollegor på Brasseriet, så de kunde få sig en bit mat när de kom!

Så vi är stammisar där nu :) Och det är återigen dags för en bit mat, massa prat och skratt som det alltid blir tillsammans med två av mina äldsta vänner. Kanske äntrar Acid Milk scenen på Tipi Bar ikväll igen? Med något annat än White Rabbit, som jag knappt kan texten på...

Ha deee!

Långt bort men ändå nära Stöten i Sälen

Plötsligt blev London så mycket närmare!

Tack för att Skype finns :)

M: "Du vet väl om att det är OS, va? Jag har tittat sjukt mycket för att vara jag!"

L: "Klart jag vet att det är OS! Jag har faktiskt sett både isdans och bob!"

Sport är inte för The Hedman Sisters.

En fredag i Stöten i Sälen

Det har varit lite dåligt med bilder på den här bloggen.
Så här kommer min fredag i bilder:

Min väg till jobbet är vacker och vit

Självklart var jag pepp i och med att det var FREDAG!

Efter en promenad uppför backen då jag kände mig som nån i Barnen på Frostmofjället, kom jag äntligen fram

Dags att byta till de rätt så slitna finskorna

My place

Lunchlådan var god

Utsikten från vårt fikarum - så fint är det inte alla som har!

Så här såg mitt skrivbord ut efter en förmiddag i Repan...

Fredag på kontoret betyder Fredagsfika!

eme stod för en supersmarrig Morotskaka.

Och den gick åt...

Gillar när min inkorg ser ut såhär på fredagseftermiddagen

Dags att gå hem? JAAA!

Fast varför gå hem när man kan äta på Lyan?

mia tog med en tröja till mig, medan jag kollade in drinklistan...

Pizza, vitt vin och gott sällskap inledde en riktigt trevlig kväll!

Tack brudar!

Nu ska jag ta tag i mig själv och överväga att gå ut.

Kanske bara till grannarna, men ändå.

Ha deee!

Minnen från en plats innan Stöten i Sälen

Det var en gång en familj som bodde lite utanför den stora staden vid havet.
Mamman jobbade på det stora museumet inne i den stora staden, som värdinna i de gamla husen. En sommar fattades det personal under högsäsongen, och Pappan i familjen fick hjälpa till. Men barnen då? De fick helt enkelt följa med, och hade sommarlov "i förr i tiden" på landet, mitt inne i staden, klädda som barn var klädda då.

Familjen är min familj. Jag hade världens bästa sommarlov på Skansen i Stockholm under några år, innan vi bytte låtsas-landet mot riktiga landet på Öland.

Bilden här ovan lär vara tagen 1996, och jag sitter i pappas knä och skrattar - på exakt samma sätt som idag. Vi sitter utanför Delsbogården, hälsingegården på Skansen. Mina första engelska ord var "Please, don't touch!" och "No flash, please!", ord som krävdes för att få klåfingriga utlänningar att bevara miljöerna som de ska vara.

Så man kan säga att jag är skolad in i servicebranchen sen lång tid tillbaka!

Tiden på Skansen är något som få så små människor får vara med om, och jag är så glad över att vi fick det.

Och framförallt är jag glad över att mamma och pappa kommer på lördag! Då ska vi vandra på Memory Lane tillsammans, över rödvin, under promenader och i 6-stolsliften.

Hurra!

Det går bra nu, kompis!

Fick just veta att vi slagit vårt säljmål för hela säsongen - och det är bara den 17 februari!

Pengar rullar in som det ska!

Samtidigt finns det en hel del kvar att boka, på typ Grande Finale.

Och vem kan motstå detta?

Solsken, kall öl, bra musik och härliga människor är vad vår avslutningshelg brukar innehålla! Om du tror att det är något som skulle passa dig så har vi ett erbjudande med liftkort och boende för 995 kronor, som du kan se här.

Ring 0280-75 000 och boka, så hörs vi kanske! =)

Det går bra nu, kompis, det går bra nu.

Fettisdag i Stöten i Sälen

I den ställning jag sitter just nu, med datorn i knäet, fötterna på soffbordet och nedsjunken i soffan har jag suttit många gånger.
I den här ställningen känner jag i nuläget inte av att jag har tränat.
Om jag däremot ska försöka resa mig upp märker jag av magmusklerna från söndagens Core Ball med per och dagens försök att upprepa det, ska jag böja mig för att plocka upp något sträcker det i vaderna och baksidan av låren.
Men vad nöjd jag är med det!

Därför kändes det gött med att äta en semla och avsluta kvällen med. När jag kom hem från jobb och gym höll per på att laga köttfärspaj och mia gjorde bullar till semlorna! Snacka om lyxigt. Så vi pratade oss igenom kvällen med paj, semlor, te och gott sällskap.

Vilket liv man lever alltså.
Men nu ska jag - hör och häpna - se lite på OS innan sängen kallar!

Ha dee!

När orden bubblar över

Jag är en pratade och skrivande person, och jag tror många gånger att jag har fått en högre kvot av ord än vad människan egentligen borde ha.
Det passar bra när jag jobbar med det jag gör, men i och med att jag i mitt arbete kallsnackar på ett trevligt sätt och skriver saker med utropstecken efter så tar den där trevligheten ibland slut.
Eller den gör ju inte det. Jag fortsätter vara lika trevlig och kallsnackande om egentligen ingenting på fritiden också, och orden fortsätter bubbla över när jag skriver också.

Det är nog bara och leva med, och jag gillar det. Det är ett drag hos mig själv som jag verkligen tycker om. Ord kan jag hantera, och det är skönt att veta.

Jag hittade min dagbok förut när jag kom hem från dagens skidåkning. Ja, jag har faktiskt en riktigt, för även om den här sortens uttömmande är bra, så finns det vissa ord som inte ska finnas på internet. Än. Men där hade jag skrivit en rätt kul grej som jag kan dela med mig av:

"The Good Guy är egentligen farligare, när man tänker efter. Han är den där snälla kompisen som kommer ihåg vad man gillar för godis och när man fyller år och som man umgås med och kollar på film med och fallar för mer och hårdare än för The Bad Guy som säger nåt snällt på fyllan, hånglar upp en och sen dumpar en.
Så, The Good Guy får färre ligg men mer mys, och han måste jobba mer för det. Men sedan faller man också hårdare för honom".

Vilket sammanhang jag skrev detta hör väl inte riktigt hemma här, men som en analytisk teori passar den jävligt bra...

Nu ska jag fortsätta halvligga i soffan i underställ och sjunga med i min Spotifylista. Nästa låt blir Will you love me tomorrow med Dusty Springfield som du kan höra här om du har Spotify.

Ha deee!

ONSDAG och Sportlovspepp

Det är onsdag idag och det betyder att vi ska göra Högis osäkert ikväll igen!

Har längtat konstant sen förra veckan, vet inte riktigt vad som håller på att hända med mig...

Annars har jag ägnat större delen av dagen med att se till att det inte blir så mycket svårigheter för Repan när de har en av årets största ankomstdagar på söndag och stirrar mig blind på listor och bokningsnummer från Dansk Bilferie, en av våra största agenter vars bokningar jag har ansvar för. I och med att det är sportlov i Danmark nästa vecka så har de ofantligt många bokningar hos oss från och med söndag...

Och apropå sportlov! Kolla in detta:

Vi har nu 30 % rabatt på några utvalda stugor under nästa helg! Du ser erbjudandet här.

Vill du boka? Kontakta oss på 0280-75 000!

Syns i dansvimlet! =)

Nu börjas det

2010-02-06

Nu kommer de där dagarna när man svär över att jobba på kontoret, och hellre vill vara ute i backen och glassa! Efter de senaste dagarnas snöfall och pistande lär det vara helt fantastiskt i backen.

Sen att solen börjar skymta mer och mer gör ju inte direkt att man blir mindre less på att sitta inne..

Jaja, det är nog lite kallt ändå. Eller nåt.

Ha dee!

Något annat än Stöten...

Igår kväll trotsade vi snöstormen och åkte i karavan till Högfjällshotellet för att besöka deras Dansbandsonsdag som de har varje vecka.

amp, ani och L har hela tiden varit drivande i att vi skulle åka - amp sedan i höstas då vi upptäckte detta eftersom hon är gammal tävlingsdansare, och ani och L för att Titanix som spelade kommer från deras hemort Valdemarsvik.

Jag var ganska trött, men ändå så ofantligt sugen på att dansa, så det var inget snack om saken. När jag pratade med mamma på eftermiddagen då hon ringde för att lämna kortnummer till betalning av deras hotellvistelse vecka 8 (det ska bli fantastiskt att få hit dom om knappt två veckor!!) och jag lät tveksam sa hon "Men då kommer du ju få skratta i alla fall!"
Hon känner mig - jag skrattade nästan lika mycket som jag dansade.

Jag är liksom ingen dansbandstjej, egentligen. Jag gillar gammal, bra rockmusik från det glada 60-talet, det vill säga mr. Cash och gänget, Supremes och The Beatles.

Men när det är dags för dans - då spelar det ingen roll vilken musik det är.

Then I just can't keep my feet still!

Just för att det är sån glädje så tänkte jag bjussa på en usel hemmavideo.
Den är på snedden, filmat från en mobil, folk är i vägen och det är galet skakigt. Jag har lila klänning och dansar med min pappa mitt i natten under Skördefesten när jag var hemma i september förra året.

Jag hoppas ändå att man ser glädjen i stegen! Det var i den här salen, alltså Föra Bygdegård, med dessa människor som jag först upptäckte buggandets tjusning.

Så - håll till godo!

Åh, vad jag saknar min pappa och hans skuttiga steg! Och Föragårdens slitna trägolv och gräsliga gardiner och Skördefestens feststämning som aldrig tog slut. Det var tider det...

Det bästa är att när man dansar såhär är det enda som behövs några glas vatten för att hålla sig på topp. Då kan man jobba dagen efter och bara vara euforisk för att livet är riktigt bra. Emellanåt.