Det var en gång en familj som bodde lite utanför den stora staden vid havet.
Mamman jobbade på det stora museumet inne i den stora staden, som värdinna i de gamla husen. En sommar fattades det personal under högsäsongen, och Pappan i familjen fick hjälpa till. Men barnen då? De fick helt enkelt följa med, och hade sommarlov "i förr i tiden" på landet, mitt inne i staden, klädda som barn var klädda då.
Familjen är min familj. Jag hade världens bästa sommarlov på Skansen i Stockholm under några år, innan vi bytte låtsas-landet mot riktiga landet på Öland.
Bilden här ovan lär vara tagen 1996, och jag sitter i pappas knä och skrattar - på exakt samma sätt som idag. Vi sitter utanför Delsbogården, hälsingegården på Skansen. Mina första engelska ord var "Please, don't touch!" och "No flash, please!", ord som krävdes för att få klåfingriga utlänningar att bevara miljöerna som de ska vara.
Så man kan säga att jag är skolad in i servicebranchen sen lång tid tillbaka!
Tiden på Skansen är något som få så små människor får vara med om, och jag är så glad över att vi fick det.
Och framförallt är jag glad över att mamma och pappa kommer på lördag! Då ska vi vandra på Memory Lane tillsammans, över rödvin, under promenader och i 6-stolsliften.
Hurra!
torsdag 18 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad mysigt det låter, familjen är bäst!
SvaraRaderaSpännande! Service måste verkligen sitta i ryggmärgen för dig ;)
SvaraRaderajahadu, det kan man verkligen säga! =)
SvaraRadera