Att göra något ensam

Jag såg just att jag hade fått en kommentar på mitt första inlägg igår, som jag kände att jag behövde svara på lite mer än bara kort i kommentarsfältet. Så här står det:

Anonym sa...
åh kul att så många av er har kommit igång nu! man vill ju veta hur många av er som känner varandra sen innan? jag skulle aldrig våga åka upp ensam.

I slutet av sommaren 2008 hittade jag en annons i Östgöta Correspondenten när jag och syrran var i Linköping, där Stöten sökte säsongsanställda. Och jag tänkte "Varför inte?!", svängde ihop ett CV, skickade det och fortsatte att planera för min kommande Londonflytt. Som inte blev nåt av. För även om jag älskade London varenda sekund som jag var där så var det till fjällen jag ville. För att göra det ensam. Till London flyttade jag med min säkerhet i form av fyra vänner - jag behövde utmaningen och äventyret i att jobba själv i fjällen.

Och själv eller ensam var jag inte särskilt länge. Det finns få platser där människor är så öppna och inbjudande som de som arbetar säsong. Alla ska med, och det är inget snack om saken!

Så även om jag gjorde det här ensam till en början, blev jag aldrig ensam. Jag åkte till Stöten utan trygghet, men det fanns redan här.

Så - nu fick du veta lite mer, Anonym! :)

Ha deee!