Minnen från en plats innan Stöten i Sälen

Det var en gång en familj som bodde lite utanför den stora staden vid havet.
Mamman jobbade på det stora museumet inne i den stora staden, som värdinna i de gamla husen. En sommar fattades det personal under högsäsongen, och Pappan i familjen fick hjälpa till. Men barnen då? De fick helt enkelt följa med, och hade sommarlov "i förr i tiden" på landet, mitt inne i staden, klädda som barn var klädda då.

Familjen är min familj. Jag hade världens bästa sommarlov på Skansen i Stockholm under några år, innan vi bytte låtsas-landet mot riktiga landet på Öland.

Bilden här ovan lär vara tagen 1996, och jag sitter i pappas knä och skrattar - på exakt samma sätt som idag. Vi sitter utanför Delsbogården, hälsingegården på Skansen. Mina första engelska ord var "Please, don't touch!" och "No flash, please!", ord som krävdes för att få klåfingriga utlänningar att bevara miljöerna som de ska vara.

Så man kan säga att jag är skolad in i servicebranchen sen lång tid tillbaka!

Tiden på Skansen är något som få så små människor får vara med om, och jag är så glad över att vi fick det.

Och framförallt är jag glad över att mamma och pappa kommer på lördag! Då ska vi vandra på Memory Lane tillsammans, över rödvin, under promenader och i 6-stolsliften.

Hurra!

Det går bra nu, kompis!

Fick just veta att vi slagit vårt säljmål för hela säsongen - och det är bara den 17 februari!

Pengar rullar in som det ska!

Samtidigt finns det en hel del kvar att boka, på typ Grande Finale.

Och vem kan motstå detta?

Solsken, kall öl, bra musik och härliga människor är vad vår avslutningshelg brukar innehålla! Om du tror att det är något som skulle passa dig så har vi ett erbjudande med liftkort och boende för 995 kronor, som du kan se här.

Ring 0280-75 000 och boka, så hörs vi kanske! =)

Det går bra nu, kompis, det går bra nu.

Fettisdag i Stöten i Sälen

I den ställning jag sitter just nu, med datorn i knäet, fötterna på soffbordet och nedsjunken i soffan har jag suttit många gånger.
I den här ställningen känner jag i nuläget inte av att jag har tränat.
Om jag däremot ska försöka resa mig upp märker jag av magmusklerna från söndagens Core Ball med per och dagens försök att upprepa det, ska jag böja mig för att plocka upp något sträcker det i vaderna och baksidan av låren.
Men vad nöjd jag är med det!

Därför kändes det gött med att äta en semla och avsluta kvällen med. När jag kom hem från jobb och gym höll per på att laga köttfärspaj och mia gjorde bullar till semlorna! Snacka om lyxigt. Så vi pratade oss igenom kvällen med paj, semlor, te och gott sällskap.

Vilket liv man lever alltså.
Men nu ska jag - hör och häpna - se lite på OS innan sängen kallar!

Ha dee!

När orden bubblar över

Jag är en pratade och skrivande person, och jag tror många gånger att jag har fått en högre kvot av ord än vad människan egentligen borde ha.
Det passar bra när jag jobbar med det jag gör, men i och med att jag i mitt arbete kallsnackar på ett trevligt sätt och skriver saker med utropstecken efter så tar den där trevligheten ibland slut.
Eller den gör ju inte det. Jag fortsätter vara lika trevlig och kallsnackande om egentligen ingenting på fritiden också, och orden fortsätter bubbla över när jag skriver också.

Det är nog bara och leva med, och jag gillar det. Det är ett drag hos mig själv som jag verkligen tycker om. Ord kan jag hantera, och det är skönt att veta.

Jag hittade min dagbok förut när jag kom hem från dagens skidåkning. Ja, jag har faktiskt en riktigt, för även om den här sortens uttömmande är bra, så finns det vissa ord som inte ska finnas på internet. Än. Men där hade jag skrivit en rätt kul grej som jag kan dela med mig av:

"The Good Guy är egentligen farligare, när man tänker efter. Han är den där snälla kompisen som kommer ihåg vad man gillar för godis och när man fyller år och som man umgås med och kollar på film med och fallar för mer och hårdare än för The Bad Guy som säger nåt snällt på fyllan, hånglar upp en och sen dumpar en.
Så, The Good Guy får färre ligg men mer mys, och han måste jobba mer för det. Men sedan faller man också hårdare för honom".

Vilket sammanhang jag skrev detta hör väl inte riktigt hemma här, men som en analytisk teori passar den jävligt bra...

Nu ska jag fortsätta halvligga i soffan i underställ och sjunga med i min Spotifylista. Nästa låt blir Will you love me tomorrow med Dusty Springfield som du kan höra här om du har Spotify.

Ha deee!

ONSDAG och Sportlovspepp

Det är onsdag idag och det betyder att vi ska göra Högis osäkert ikväll igen!

Har längtat konstant sen förra veckan, vet inte riktigt vad som håller på att hända med mig...

Annars har jag ägnat större delen av dagen med att se till att det inte blir så mycket svårigheter för Repan när de har en av årets största ankomstdagar på söndag och stirrar mig blind på listor och bokningsnummer från Dansk Bilferie, en av våra största agenter vars bokningar jag har ansvar för. I och med att det är sportlov i Danmark nästa vecka så har de ofantligt många bokningar hos oss från och med söndag...

Och apropå sportlov! Kolla in detta:

Vi har nu 30 % rabatt på några utvalda stugor under nästa helg! Du ser erbjudandet här.

Vill du boka? Kontakta oss på 0280-75 000!

Syns i dansvimlet! =)

Nu börjas det

2010-02-06

Nu kommer de där dagarna när man svär över att jobba på kontoret, och hellre vill vara ute i backen och glassa! Efter de senaste dagarnas snöfall och pistande lär det vara helt fantastiskt i backen.

Sen att solen börjar skymta mer och mer gör ju inte direkt att man blir mindre less på att sitta inne..

Jaja, det är nog lite kallt ändå. Eller nåt.

Ha dee!

Något annat än Stöten...

Igår kväll trotsade vi snöstormen och åkte i karavan till Högfjällshotellet för att besöka deras Dansbandsonsdag som de har varje vecka.

amp, ani och L har hela tiden varit drivande i att vi skulle åka - amp sedan i höstas då vi upptäckte detta eftersom hon är gammal tävlingsdansare, och ani och L för att Titanix som spelade kommer från deras hemort Valdemarsvik.

Jag var ganska trött, men ändå så ofantligt sugen på att dansa, så det var inget snack om saken. När jag pratade med mamma på eftermiddagen då hon ringde för att lämna kortnummer till betalning av deras hotellvistelse vecka 8 (det ska bli fantastiskt att få hit dom om knappt två veckor!!) och jag lät tveksam sa hon "Men då kommer du ju få skratta i alla fall!"
Hon känner mig - jag skrattade nästan lika mycket som jag dansade.

Jag är liksom ingen dansbandstjej, egentligen. Jag gillar gammal, bra rockmusik från det glada 60-talet, det vill säga mr. Cash och gänget, Supremes och The Beatles.

Men när det är dags för dans - då spelar det ingen roll vilken musik det är.

Then I just can't keep my feet still!

Just för att det är sån glädje så tänkte jag bjussa på en usel hemmavideo.
Den är på snedden, filmat från en mobil, folk är i vägen och det är galet skakigt. Jag har lila klänning och dansar med min pappa mitt i natten under Skördefesten när jag var hemma i september förra året.

Jag hoppas ändå att man ser glädjen i stegen! Det var i den här salen, alltså Föra Bygdegård, med dessa människor som jag först upptäckte buggandets tjusning.

Så - håll till godo!

Åh, vad jag saknar min pappa och hans skuttiga steg! Och Föragårdens slitna trägolv och gräsliga gardiner och Skördefestens feststämning som aldrig tog slut. Det var tider det...

Det bästa är att när man dansar såhär är det enda som behövs några glas vatten för att hålla sig på topp. Då kan man jobba dagen efter och bara vara euforisk för att livet är riktigt bra. Emellanåt.